rädslan för mörker??

Så nu är det snart läggdags och på senaste tiden har jag ofta kännt mig ledsen innan jag ska sova,
känslorna jag kännt under dagen kryper då ur sitt skal.
Under senaste tiden har jag varit ganska nere men inte pratat om det med så många på vägen, för det är väl så vi gör , vi människor, vi vill inte skrämma våra medmänniskor med vårt inre.
Varför skulle detta vara så farligt när det är så vackert!? Jag hade en period där jag var väldigt bra på att visa vad jag kände, oavsett ledsen eller glad, det var väldigt skönt för mig men skrämde dock andra. Inte så konstigt? eller väldgit konstigt? Visst ökade jag min egen bekvämlighetszon, det var ju skönt.
Det finns fortfarande många stunder idag då jag finner det svårt att ljuga om att jag faktiskt inte mår så bra. Känns bara krasst att säga, " Jo jag mår bra" när jag snarare lyser ångest och deppighet på flera kilometers avstånd. En karisma säger mer än tuden ord.

Så näää, kan inte, vill inte förstå varför vi människor skräms över det mörka dystra, speciellt andras. Det är ju också en del av livet. Man behöver ju inte själv följa med i någon sorts deppig spiral bara för att man lyssnar till någon som är mitt i den. Gäller bara att minnas vad som är du och vad som är jag..när man finns där för andra.

Gonatt då!

The tree of life

Så roligt att du hittade hit. Jag har nu startat en helt ny blogg för att jag återigen fått tillbaka skrivarlusten
och kreativiteten av att dela med mig av mitt inre till andra. Ibland kan jag bli frustrerad på hur hela vårt samhälle är uppbyggt på tillgänglighet och marknadsföring via internet, att det känns som att man inte finns om man inte uppdaterar via facebook, mail eller liknande.. Är det inte lite sjukt?

Trots denna frustration som uppkommer vissa dagar, kan jag nu känna att jag varje dag får insikter, kloka insikter som jag nu vill dela med mig av. Ända sedan jag var liten har jag fått höra att jag är en klok "liten" tjej och också kännt mig på sådant vis. På senaste tiden har jag börjat förstå mer, nämligen att jag är en gammal själv som bär med mig visdomar från kanske tidigare liv, vilket anses som klokhet hos andra.

Oavsett hur det är och varför, vilket vi människor antagligen aldrig får reda på så är jag nu inspirerad igen och det känns skönt. Inspiration är för mig att leva, livsgnista, energi i cirkulation som får ett naturligt flöde. Efter att jag sett filmen "The tree of life" ikväll blir jag mer djup än vanligt. Gav mig insikten om att vi människor dagrarna i tar oss själva på onödigt stort allvar, när det som egentligen spelar roll är allt som glittrar omkring oss- ögonblicket som susar förbi. Men efter filmen fck jag mig också några frågeställingar, bland annat säger en av huvudrollerna, Brad Pitt i detta fallet. "Snälla människor lyckas inte, de bara utnyttjas för sin godhet."hmmm.. Även tanken " Medgång varar inte föralltid, alla olika delar hör hemma i en människas liv, även motgång".

Jag tycker att filmen är värd att se. En mycket speciell och lugn film som gav nyttiga frågeställningar, if you´re in the mood!